Högtalarkablar

Högtalarkablar

Bättre högtalarkablar och dess inverkan är ett ämne som kan skapa debatt. Gör de verkligen skillnad på ljudåtergivningen? Det enklaste och bästa svaret är helt enkelt att testa själv. Det är dina öron som bestämmer. En standardkabel ger dig ljud, men en bra kabel tar dig in på rätt spår mot välljud. Vilken nivå man ska landa på beror på systemets kvalitet. Det handlar om en matchning. 

Det är sällan förekommande att en tillverkare skickar med högtalarkablar till sina högtalare. När det sker så är det oftast till kompakta satellitsystem för hemmabion eller datorn, och då är högtalarkablarna tunna som sytrådar. Syftet är att du skall komma i gång direkt när du packar upp högtalarna ur kartong. Högtalare av finare snitt kräver sin kringutrustning - både vad gäller signalkällan som kan vara en nätverksspelare eller stereoförstärkaren som skall driva högtalarna - men framförallt även vad gäller kablarna. I sammanhanget är kablar den lilla kostnaden som gör den hörbara skillnaden. Därav är det få tillverkare som skickar med kablar till sina högtalare, då kabeln både blir undermålig och möjligtvis även i fel längd. Om man i högre grad vill framhäva anläggningens fulla potential så är det högtalarkablar av högre kvalitet som gäller och något som man får lösa i efterhand, eller i samband med köpet av högtalarna. 

Om du letar efter en högtalarkabel - färdigterminerad eller på lösmeter - till exempelvis dina kraftfulla golvhögtalare eller kompakta stativhögtalare - så har vi ett brett utbud, som sträcker sig från instegsklassen till det mer exotiska. 

Det man ska bära med sig är att en kabel är en passiv ledare och den kan alltså inte förstärka en signal, utan endast förändra eller försämra den. Följer vi svenska Supras kabellära så är induktansen parametern som man först ska minimera. Detta då en högtalarkabel för över hög växelström och induktansen motsätter sig strömförändringar i en krets. Likaså minimeras magnetfältet kring kabeln, som kan påverka kablar i omgivningen.

Diverse lågnivåkablage, som analoga ljudkablar, är mer störkänsliga då de för över en svag spänningssignal. Därav är det viktigt med att ha en bra skärmning. Högtalarkablar påverkas inte lika lätt av instrålning, men i gengäld kräver de grövre ledare då de bär på ström. I hemmamiljö är det mest förekommande att högtalarkabelns ledararea är på 1.5 mm², 2.5 mm² och 4 mm². Då det som sagt handlar om ström så måste kabelns area anpassas efter installationen. Om du har ett par rejäla golvhögtalare med stora baselement och gillar att spela högst i kvarteret, så är det mindre sannolikt att du har en tunn högtalarkabel. Värt att tänka på är att ta kostnaden för grövre högtalarkablar när vi talar om längre dragna sträckor - som till ett par utomhushögtalare eller för inbyggnadshögtalare i ett multiroombygge. Detta för att motverka att man tappar effekt (dämpfaktor) och signalkvalitet då resistansen ökar.

Som ledarmaterial är det vanligast att vi finner OFC-koppar (Oxygen-Free Copper) och kommer man uppåt i nivå så kan tillverkaren ytplätera kardelerna med silver. Anledningen är att högfrekventa signaler gärna vill lägga sig i ytskiktet medan lågfrekventa signaler mer vill tränga sig in mot kärnan. Fenomenet kallas för skin-effekten. När vissa säger att en kopparkabel är varmare i klangen och en silverkabel är ljusare, så kan det bero på att koppar leder bättre lågfrekvent än silver och omvänt. För att minimera skin-effektens inverkan så kan vissa tillverkare konstruera sina kablar med olika kardeldimensioner och även ha helt separata ledare, oftast tvinnade kring varandra för att få kontroll över den magnetiska växelverkan.

På färdigterminade högtalarkablar har tillverkaren monterat dit kontakter - banan- eller spadpluggar - vars uppgift är att leda signalen på bästa sätt i övergången från kabeln -> kontakten -> anslutningsterminalen. Ledarmaterialet är viktigt men även att skapa ett högt kontakttryck, vilket förbättrar ledningsförmågan. Om du skall köpa kabel på lösmeter så är det viktigt att köpa till bra kontakter som man monterar på.

Tänk på att vissa förstärkare eller högtalare har så kallade klämlister för anslutning av högtalarkabeln. I sådant fall kan man inte använda banan- eller spadpluggar utan får köra med en så kallad "naken kabel". Klämlister tar normalt högtalarkablar med en ledararea på 1.5 mm² och om man vrider samman kopparkardelerna rejält så klarar man sig med nöd och näppe med kablar på 2.5 mm². Det finns speciella kontaktadapters som gör att man kan ha grövre högtalarkablar anslutna till en klämlist.

Om du vill djupdyka mer i kablar och dess uppbyggnad så förklarar vi en hel del begrepp i vår guide Kablarnas innebörd.
Du kan även läsa mer om Tommy Jenving som på 1970-talet grundade Supra Cables, vår stora svenska kabelstolthet som besitter en bred och svårslagen kunskap vad gäller det tekniska, geometriska och materialmässiga i en kabels uppbyggnad.

Är du osäker i ditt val av högtalarkabel, så tveka inte att kontakta oss för rådgivning på telefon eller mail.