- 7.2 kanals bioförstärkare med sju diskreta slutsteg och 50 Watt per kanal i 8 Ohm
- Exklusiv och ikonisk Marantz-design
- Uppgraderad 32-bitars, 8-kanals DAC för förbättrad upplösning, dynamik och detaljåtergivning
- Utmärkt ljudkvalitet med varm och naturlig klang som är Sound Master-inställd
- Dolby Atmos, Dolby TrueHD, DTS, DTS Neural och Dolby Atmos Height Virtualization
- Audyssey MultEQ XT med Dynamic EQ och Dynamic Volume samt möjlighet att uppgradera till Dirac Live
- Komplett 7.2 kanals pre out gör det möjligt att komplettera med externa effektsteg
- HEOS med högupplöst musikstreaming upp till 24 bit/192 kHz samt DSD 5.6 MHz
- Nätverksfunktioner som AirPlay 2, Roon Ready och Spotify/Tidal/Quboz Connect
- Sex HDMI-ingångar där tre stöder 8K 60 Hz och 4K 120 Hz med bandbredd upp till 40 Gbit/s
- Stöd för Dolby Vision, HDR10+, Dynamic HDR, VRR, ALLM, QFT och AMD FreeSync
- 1080p grafiskt användargränssnitt med installationsguide
- Två subwooferutgångar
- MM-phonoingång för skivspelare
- Dubbelriktad Bluetooth - kan agera både som sändare och mottagare
- Fjärrkontroll medföljer
- Löstagbar strömkabel ger möjligheten till bättre skärmning med en mer påkostad modell
Marantz Cinema Series 2 lyfter hemmabion till nya höjder i prisklassen
Två år efter introduktionen av Cinema serien förfinar Marantz tre av sina mest centrala hemmabioreceivrar. Cinema 70 S2, Cinema 60 S2 och Cinema 50 S2 behåller sina respektive kanaluppsättningar och effektklasser, men får en rad förändringar som framför allt riktar sig mot signalbehandling, rumskorrigering och användarvänlighet. Den största gemensamma nyheten är en ny åttakanalig 32-bitars D/A-omvandlare som hanterar samtliga huvudkanaler i en gemensam krets. Marantz kompletterar detta med en omarbetad klocklösning, nya komponentval i nätdelen och flera mekaniska detaljer hämtade från märkets stereoprodukter. Samtidigt tar Cinema 60 S2 och Cinema 70 S2 ett tydligt steg närmare Cinema 50 S2 genom stöd för Dirac Live. Serie 2 handlar därför mindre om mer effekt och fler kanaler, och mer om att förbättra hur befintlig kapacitet används. Resultatet är tre modeller för olika stora system, men med betydligt mer gemensam teknik än tidigare.











