Om du älskar att titta på film, sportevenemang eller TV-underhållning som Melodifestivalen, alternativt gillar gaming, så kommer ett fullskaligt hemmabiosystem lyfta hela upplevelsen till en högre nivå. För detta behöver du en hemmabioförstärkare, i vissa kretsar kallad för A/V-förstärkare (Audio/Video). Till skillnad från en stereoförstärkare så måste man minimum ha fem kanaler samt dekoders som kan processera ljudformaten och dess surroundmix med yttersta precision.
Hemmabioförstärkare
Om du älskar att titta på film, sportevenemang eller TV-underhållning som Melodifestivalen, alternativt gillar gaming, så kommer ett fullskaligt hemmabiosystem lyfta hela upplevelsen till en högre nivå. För detta behöver du en hemmabioförstärkare, i vissa kretsar kallad för A/V-förstärkare (Audio/Video). Till skillnad från en stereoförstärkare så måste man minimum ha fem kanaler samt dekoders som kan processera ljudformaten och dess surroundmix med yttersta precision.
Hemmabioförstärkare
Utvecklingen har gått raskt framåt de senaste decennierna. 1982 utvecklade Dolby Laboratories sitt format Dolby Surround, som fem år senare blev Pro Logic i en tid där VHS var videostandarden för hemmen. Hade man en stereomix så kunde man skapa en centerkanal samt en monokanal för surround, vilka hade ett begränsat frekvensomfång mellan 100 Hz till 7 kHz.
I början av 90-talet började det hända saker när Dolby efter några års utvecklande introducerade Dolby Digital, även känt som AC-3, på biograferna. Ljudformatet kunde så småningom avnjutas i hemmen på laserdiscen (stor som en vinylskiva) och strax därefter på den kompaktare DVD-skivan. Nu hade man en äkta mix av 5.1, med fullregisteromfång i alla kanalerna samt en dedikerad lågfrekvent subkanal som kallas LFE (Low Frequency Effect). Formatet var dock fortfarande väldigt komprimerat. Under 90-talet fick Dolby Labs en konkurrent i form av DTS (Digital Theater Systems) som erbjöd en mindre komprimering och alltså en högre ljudkvalitet. Skulle vi dock jämföra dessa ljudformat mot dagens högupplösta så står de sig slätt.
Standardkonfigurationen 5.1 innebär att man har ett par fronthögtalare - (som oftast är ett par golvhögtalare eller ett par stativhögtalare) - en klangmatchad centerhögtalare, samt ett par surroundhögtalare. Det skapar ett ljudfält som en cirkel runt dig i rummet.
Sedan dess har det hänt en del, där man gått till försök med 6.1 och vidare till 7.1 för att skapa extra effektkanaler.
Det mest banbrytande för hemmabioljud på senare år är utvecklingen av de höjdobjekts-baserade ljudformaten, bland annat Dolby Atmos. Kravet för ett sådant bioljud är att man har minst sju förstärkarkanaler i hemmabioförstärkaren, för att kunna skapa ett högtalarsystem i konfigurationen 5.1.2. Genom att addera ett par Dolby Atmos-högtalare så skapar man inte bara ett ljud i cirkel omkring dig, utan även ett ljudfält i höjdled. Vissa bygger sina biosystem med Dolby Atmos i både främre- och bakre delen av rummet, vilket då ställer kravet på att hemmabioförstärkaren har nio förstärkarkanaler, vilket då ger ett högtalarsystem i konfigurationen 5.1.4.
För det allra lägsta basregistret spelar en subwoofer. I surroundljudspåret finns en dedikerad baskanal, som kallas för LFE (Low Frequency Effekt). Det är denna som är .1 i ett 5.1 spår. Har man dubbla subwoofers i sitt system så kallar man det kort och gott för 5.2. Har man Dolby Atmos så kallar man det för 5.2.2 osv.
Hemmabioförstärkare vs stereoförstärkare
En hemmabioförstärkare kommer alltid att kosta mer en stereoförstärkare, under förutsättningen att man skall hålla samma ljudkvalitet. Att återge ljud i minimum fem förstärkta kanaler kostar helt enkelt mer än att återge ljud i två. Lägg därtill kravet - och kostnaderna - av processorer, digitala dekoders, kalibreringar och videokretsar. En stor fördel som i stort sett alla hemmabioförstärkare har inbyggt är dess mätkalibrering, där det medföljer en mätmikrofon som analyserar ljudet i rummet efter högtalarnas placeringar, avstånd och frekvensomfång. All data bearbetas och behandlas av processorn för att ge dig så exakta surroundeffekter i rummet som skapar en maximal inlevelse när rummet mörkläggs och en film går igång.
Instegsmodellerna startar alltid med fem förstärkarkanaler, men kommer man uppåt i segmentet så integrerar tillverkarna gärna sju, nio och t.o.m. elva förstärkarkanaler för att uppnå den perfekta surroundkänslan, som blir mer sömlös både runt om och ovanför dig. Detta ställer krav på att processorn kan hantera all information med precision, men minst lika viktigt är förstärkarens strömkapacitet, som är helt avgörande i dess förmåga att hantera alla de inkopplade högtalarna utan att bli överbelastad.
En användbar finess är att flertalet av hemmabioförstärkarna har stöd för extra zoner. Om du som exempel har en 9-kanalig hemmabioförstärkare från Yamaha, så kan du spela upp ett Dolby Atmos 5.1.2-ljud i vardagsrummet, där förstärkaren då driver sju högtalare. Eftersom förstärkaren har två till förstärkarkanaler som inte är i bruk så kan man då välja att samtidigt spela upp en annan musikkälla i en zon 2, där förstärkaren exempelvis kan driva ett par utomhushögtalare på altanen.
Idag är det mer regel än undantag att hemmabioförstärkare har begåvats med både Bluetooth och nätverksuppkoppling (Ethernet och Wifi), vilket ger möjligheten att streama musik via nätverket och styra allting via en dedikerad mobilapp. Vissa tillverkare har även plattformar för multiroom, så att hemmabioförstärkaren kan vara en del i ditt musikljud i hela hemmet.
Viktigt att tänka på är kvaliteten på HDMI-kablarna, högtalarkablarna och subwooferkabeln. Tänk på att detta är i sammanhanget den lilla kostnaden som gör den märkbara skillnaden.
Är du osäker i ditt val av ny hemmabioförstärkare och sitter inne med frågor och funderingar? Tveka inte att kontakta Ljudfokus support så skall vi se till att förmedla all vår kunskap och ge dig den bästa rådgivningen innan ditt köp.