Subwooferkablar

Subwooferkablar

En bra subwooferkabel är viktig för att uppnå en bra signalöverföring samt att en stark skärmning minimerar risken för brum. Vilken kvalitet man ska landa på beror på systemets klass i kombination med kabelns längd. En subwooferkabel skall - som namnet indikerar - föra över lågfrekventa bassignaler mellan exempelvis en stereoförstärkare eller ett par aktiva stereohögtalare till en aktiv subwoofer - eller baslåda som man även kan kalla det. 

Bättre ljudkablar och dess inverkan är ett ämne som kan skapa debatt. Gör de verkligen skillnad på ljudåtergivningen? Det enklaste och bästa svaret är helt enkelt att testa själv. Det är dina öron som bestämmer. En standardkabel ger dig ljud, men en bra kabel tar dig in på rätt spår mot välljud. Vilken nivå man ska landa på beror på systemets kvalitet. Det handlar om en matchning. En ljudkabel kan ha många olika namn, där det inte är ovanligt att man även kallar det för signalkabel, stereokabel, RCA-kabel, Aux-kabel eller lågnivåkabel. Det man ska bära med sig är att en kabel är en passiv ledare och kan alltså inte förstärka signalen, utan endast förändra eller försämra den.

När en fabrikant skickar med kablar i kartong så är de av enklare kvalitet, mest i syfte för att du skall komma i gång direkt och kunna koppla upp ditt system. Till en baslåda händer det ofta att man inte skickar med någon ljudkabel alls, utan endast en strömkabel, då olika användare har behov av olika längder i sina rum.

Även om vi "bara" talar om ett lågfrekvent basregister som sträcker sig mellan 20 till ca 100 Hz, så är det av vikt att ha en kvalitativ uppbyggnad på kabeln. Om du köpt en standardkabel på stormarknaden och upplever ett konstant brum från baslådan så kan det vara risk att kabeln har en undermålig skärmning. Detta gör kabeln mer benägen att ta upp yttre störningar som då når in till ledaren och när ljudsignalen sedan når baslådans slutsteg, så förstärks både ljudsignalen och störningarna upp. 

Mest förekommande är att en subwooferkabel är i så kallat monoutförande, alltså en kabel i stället för två separata, som är för stereokoppling. Flera tillverkare kan ha exakt samma kabel för stereo eller sub, där enda skillnaden är att man paketerar två stycken kablar (för stereo) eller en stycken kabel (för sub) samt att det skiljer mellan kabellängderna. När man kopplar in en aktiv subwoofer så är det mest förekommande att man behöver 3-6 meter när basen står längs frontväggen, eller mellan 10-15 meter om basen placeras i bakre delen av rummet. Vilken placering som blir bäst är ingen självklarhet, utan detta får man testa sig fram.

Vissa kabeltillverkare erbjuder även så kallade Y-kablar, där man leder om signalen från en kontakt i ena änden och har dubbla kontakter i den andra änden. Tanken bakom detta är att man får mer ledararea, men även att två separata ledare kan tvinnas runt varandra för att minimera magnetiskt växelfält. Dessutom får man en högre känslighet på baslådans ingång med 3 dB om man ansluter på både röd och vit ingång. Det finns Y-kablar i olika längder, som även kallas för Y-splittar, som oftast är ca 20-30 cm långa.

Vissa stereoförstärkare kan sakna en subwooferutgång och istället ha en stereo pre out, där utgången då matar ut hela frekvensregistret. Fördelen med stereo pre out är att man kan haka på ett externt slutsteg som ger mer uteffekt och höjer ljudkvaliteten, men om man avser att koppla in en baslåda så är då en Y-kabel väldigt fördelaktig eftersom man kan mata baslådan med informationen från båda kanalerna.
Om en stereoförstärkare saknar både subwoofer- och stereo pre out, så är räddningen att mata signal via högnivå - alltså via förstärkarens högtalarutgångar. Men då är kravet att baslådan måste ha en högnivåingång, vilket inte alla har. Så kolla gärna över vad din förstärkare har för utgångar innan en beställning, så att det blir rätt.

En hemmabioförstärkare har alltid en subwooferutgång, då man skall koda av surroundljudets LFE-information. LFE står för "Low Frequency Effect" vilket är den dedikerade baskanalen i filmens ljudspår. På en stereoförstärkare kan det se annorlunda ut. Flera av dagens modeller har en subwooferutgång, men där det oftast sitter ett fast lågpassfilter på 150-200 Hz. I sådant fall skall du inte koppla kabeln på basens LFE-ingång för du vill nämligen skulle ställa en mer exakt delningsfrekvens, så att basen överlappar när högtalarna naturligt börjar dippa i sitt basomfång. En golvhögtalare börjar generellt att naturligt falla av vid 35-50 Hz, medans en fysiskt mindre stativhögtalare givetvis inte kan spela lika djupt och därmed vanligtvis faller av runt 60-70 Hz. Om man har en subwooferkabel i monoutförande så går det att då koppla in den på antingen röd eller vit kontakt i baslådan, men det har sina fördelar att använda en Y-koppling.

Vill du läsa på mer om subwoofers i allmänhet, så har vi gjort en matnyttig guide där vi går genom bland annat kopplingar, funktioner och placeringar. Du finner allting här i "Den ultimata subwooferguiden"

Är du osäker i ditt val av subwooferkabel till ditt system, så tveka inte att kontakta oss för rådgivning på telefon eller mail.