Stativhögtalare

Stativhögtalare

Vid utvecklingen av olika typer av fysiskt mindre högtalare så stöter tillverkarna på större utmaningar. Till skillnad från större golvhögtalare så kan man inte längre förlita sig på fysikens lagar i lika stor grad. Med tappad fysik (storlek på kabinett och element) så kommer stativhögtalaren naturligt att tappa omfång i basregistret, volymen och viss dynamik. Men det behöver inte innebära att man tappar kvalitet. Fördelen med en mindre högtalare är att den inte är lika resonansbenägen som en golvhögtalare, som är bestyckad med stora baselement som rör sig mycket vilket ledet till att man måste jobba mer med kabinettet (tjockare väggar, multipla stagningar) för att minimera resonanserna som uppstår.

En stativhögtalare är mest förekommande en 2-vägs konstruktion, vilket menas att man har ett högtalarelement för diskantområdet samt ett element som täcker resterande del av frekvensområdet under diskantens delning. En golvhögtalare är vanligtvis en 3-vägs konstruktion, där man då har separata högtalarelement som tar hand om varsitt område: mellanregistret och bas.
När det gäller en stativhögtalare, så är utmaningen för tillverkarna att utveckla ett högtalarelement som alltså får uppgiften att täcka ett bredare frekvensområde. Det skall kunna återge separationen och närvaron i röster och instrument, men samtidigt kunna flytta rätt mängd luft för ett få ett fylligt och kraftfullt basregister.

Stativhögtalarens mindre kabinett har också ett medvetet syfte för användaren, som med största sannolikhet söker en högtalare som är en bättre avvägning för ett mindre rum. Man söker den diskreta och stilfulla ljudanläggningen och man har inte krav på att spela på skadliga ljudnivåer. Man prioriterar att få ut så mycket välljud för pengarna som möjligt.

En mindre högtalare spelar bättre i mindre rum, där basregistret får en god balans och renhet. Ställer man en stor golvhögtalare i ett litet rum så kommer basen snabbt att bli bumlig och svulstig. Gör man ett omvänt scenario och ställer en stativhögtalare i ett stort rum, så kommer dess basregister att tappa styrka. Baselementet i stativhögtalaren får helt enkelt en övermäktig uppgift. Det kan inte flytta den mängden luft som krävs för att fylla ut hela rummet med bas. Så valet av högtalare är en avvägning till lyssningsrummet och dess akustik, men även vad och hur man avser att spela. 

Jämfört med golvhögtalaren, så har stativhögtalaren fördelen med en lägre tillverkningskostnad, tack vare färre högtalarelement och ett mindre kabinett. Delningsfiltret blir mindre komplext med färre komponenter, då man endast har en brytpunkt att beräkna, men givetvis är den precis lika viktig oavsett, för att få en sömlös överlappning utan fasproblematik.

En stativhögtalare ställs med fördel på ett par högtalarstativ. Det gör att man kan placera dem ett bit ut från bakväggen och ge högtalarna mer fri luft kring sig. Det gör högtalarna mer samspelta med rummets akustik där man framhäver närvarokänslan i det viktiga mellanregistret, men även diskantområdet.
Vissa ställer även sina stativhögtalare på ytterkanterna på sin breda TV-bänk. Lyssna dig fram till hur mycket högtalarna bör komma ut från bakväggen. Hamnar de för tätt intill väggen så finns risken att basen blir bumlig, men de får ej heller komma för långt ut från väggen med risk att man då tappar pondusen i basen.

Viktigt att tänka på är att man har rätt bredd mellan högtalarna för bästa stereobild. Står de för tätt ihop så blir ljudet väldigt centrerat, där det låter som att ljudet kommer från en mittpunkt. Står de för brett isär så får man ett "hål" i mitten av ljudbilden. Testa dig fram för att finna bäst stereobild i just ditt rum.

Vid behov så kan man komplettera ljudsystemet med en aktiv subwoofer - en så kallad baslåda. Den kommer att tillföra mer energi till det lägsta basområdet som stativhögtalaren naturligt tappat. Fördelen med att ha en baslåda i systemet är att man får större frihet med att finna rätt placering i rummet på stativhögtalarna och baslådan separat, så att de tillsammans kan komplettera varandra på bästa sätt.
Viktigt att tänka på är att baslådan har rätt fasläge, så att den verkligen spelar ihop med högtalarna och inte omvänt. Upplever du att du tappat basstyrka så står med största sannolikhet basen i fel fasläge, eller så är placeringen av baslådan fel. Du kan läsa mer om subwoofers och rumsakustiken i vår matnyttiga guide, som vi blygsamt döpt till "Den ultimata subwooferguiden".

En viktig ingrediens till att få ut maximal prestanda ur högtalarna är att ansluta dem med en kvalitativ högtalarkabel. Vissa modeller har dubbla ingångar på anslutningsterminalen. På så sätt kan man ansluta två högtalarkablar där signalen leds direkt i delningsfiltret. Detta kallas för bi-wire (fritt översatt “två kablar”). Genom detta kan man i högre grad optimera högtalarkablarnas kvalitet för ett bättre ljud.
Tar man bort blecken mellan de två ingångarna så kan man ansluta dubbelt med förstärkarkanaler. Då driver man toppdelen (diskant/mellanregister) med en förstärkarkanal samt basdelen med en annan förstärkarkanal. Detta är lite av överkurs för de flesta, men det kallas för bi-amp (fritt översatt "två förstärkare"). Genom detta kan man förse högtalarna mer med antal Watt för ökad kontroll. Många hemmabioförstärkare med sju kanaler eller fler har en bi-amp funktion.

En lika viktig ingrediens som högtalarkabeln är att man dämpar kabinettet från oönskade vibrationer. Här talar vi om högtalartillbehör i form av dämpkuddar men även det redan nämnda högtalarstativet, som man i vissa fall kan fylla med tungt resonansdödande material och ställa på spikes. Skillnaden hörs rätt tydligt!

Andra typer av kompakta högtalare kan vara modeller som kan monteras på väggen. Marknaden brukar kategorisera dessa som vägghögtalare. Här finner vi den riktigt kompakta satellithögtalaren och den plattare On-Wall högtalaren.

Aktiva stativhögtalare

Det finns även aktiva upplagor av stativhögtalaren, vilket menas att tillverkaren har integrerat en förstärkarmodul i kabinettet, som vanligtvis sitter monterad på baksidan för att underlätta anslutningen av olika kablar.
Tillverkaren kan i bästa anpassa förstärkarens kvalitet i relation till högtalarelementen. Det är också vanligt att trådlösa streamingmöjligheter integreras, främst via Bluetooth men ibland även genom ett nätverk.
Den aktiva stativhögtalaren levererar generellt ett större och mer kraftfullt ljud jämfört med den smidiga och kompakta soundbaren. Dessutom erbjuds man ofta - likt soundbaren - möjligheten att kunna ansluta TV-ljudet via HDMI ARC eller en optisk digitalingång. Den här typen av högtalare brukar kallas för "Aktiva stereohögtalare".

Är du osäker i ditt val av stativhögtalare, så tveka inte att kontakta oss för rådgivning på telefon eller mail.