- Stereoförstärkare i retrodesign, med 2x160 Watts uteffekt (4 Ohm)
- Flytande balanserad effektförstärkning och symmetrisk uppbyggnad
- Dämpfaktor på 250 eller högre
- Display med VU-mätare
- Förstklassigt RIAA-steg med stöd för både MM och MC
- Diskret hörlursförstärkare för drivning av lurar med en trögare impedans
Under 1970-talet blev transistorförstärkaren högt uppskattad för sin höga uteffekt och är idag den dominerande typen på marknaden. På senare år har digitala förstärkare blivit allt mer populära tack vare sin höga verkningsgrad, lägre vikt och minimala värmeutveckling. Vissa tillverkare överväger om de ska fortsätta förbättra "traditionella" analoga förstärkare eller försöka uppnå högre kvalitet med digitala.
När Yamaha lanserade den föregående 1000/2000-serien så utvecklade de ett tredje alternativ, som i deras tycke har en ljudkaraktär som är bättre än de andra två. Detta är en flytande balanserad effektförstärkning som använder sig av transistorer av samma polaritet i utgångssteget för att uppnå en helt symmetrisk koppling.
A-S2100 vs A-S1100
Med den mer påkostade 2100-modellen har man jämfört med lillebror integrerat en XLR-ingång (perfekt avvägd för den designmatchade CD-spelaren CD-S2100) och nätdelen har större kondensatorer för ett bättre transientsvar. Uteffekten är inte högre, men ljudet upplevs som "snabbare". Dessutom har man ett lägre brusgolv, då komponenterna skärmats av bättre.
Förstklassig teknik
Slutstegssektionen, strömförsörjningen och RIAA-steget i A-S2100 är identiska till de som sitter i lillebror, den tillika kritikerrosade A-S1100. Linjeförstärkarkretsen och volym/tonkontroll-kretsarna är näst intill identiska.
Yamaha har tagit det djärva steget att använda en konstruktion med en flytande jord (Floating Balance), något som är helt annorlunda den mest grundläggande principen. Denna konfiguration har identisk polaritet mellan plus och minus-sidan i utgångssteget. Genom att helt isolera plus och minus-sidorna i i den högra och vänstra kanalen med den negativa återkopplingen (NFB) och fyra olika strömförsörjningar (som ej är kopplade till jorden) får man en helt symmetrisk koppling i utgången. Detta minskar brus, störningar och distorsionen nämnvärt som ger en exceptionellt ren och transparent återgivning.
Trippel-parallella elektroniska volym- och tonkontroller
Konventionella förstärkare har volym- och tonkontrollkretsarna arrangerade i serier (i linje). När tonkontrollerna används blir signalens väg mer komplicerad, något som kan sänka ljudkvaliteten. Därför har många mer högkvalitativa förstärkare en krets som kan förbikoppla tonkontrollerna, men då blir du tvungen att välja mellan tonkontrollerna eller optimerad ljudkvalitet. Med Yamaha´s lösning blev föregångarna de första förstärkarna som kunde kringgå denna problematik genom att använda trippel-parallella volym-och tonkontrollkretsar. Precis som i efterföljarna ger detta maximal ljudkvalitet, även när tonkontrollerna används, då signalen leds genom färre IC-krestar med minskade störningar som följd. I centerposition förbipasseras den passiva kopplingen som används för tonkontrollerna så att de tre parallella volymstegen endast opererar att kontrollera volymen. Varje volymsteg är en ultra-förstklassig komponent och man använder sig av en analog potentiometer.
Sätt skivspelaren i centrum
A-S2100 har ett inbyggt RIAA-steg av otroligt fin kvalitet, som är diskret uppbyggt. Det finns stöd för både MM- och MC-pickuper, så se bara till att ha en spelare och nål av klass, så kommer förstärkaren att trollbinda dig i soffan.